Omloop van Borsele 1.1

Min debut i den internationella elitklungan är nu avklarad! Först å främst så körde jag ett tempolopp där känslan var helt okej men farten var tydligen lååångt ifrån där den ska vara om jag vill få en placering jag faktiskt kan vara stolt och nöjd över. Men med tanke på att jag kört typ 1 träningspass på TT-cykeln innan det var dags för tävling, och att jag även vanligtvis inte får särskilt framskjutna resultat inom denna disciplin, så kan jag inte direkt förvänta mig så mycket mer heller.

Däremot så taggade jag på mig mer till linjeloppet dagen efter! Distansen och tävlingstiden var rekordlång för mig. Från att vanligtvis ha tävlat 70-80km så skulle jag nu köra 137. I den här klungan, på en stor UCI 1.1 tävling. Nervositeten kom smygandes innan start för det var väldigt mycket jag oroade mig för. Skulle jag ens orka köra så långt i den höga farten? Min form har ju inte varit den bästa på senaste tiden. Men jag var otroligt taggad för internationella tävlingar är ju det absolut roligaste! Men jag hade rätt att det skulle bli tufft. Det var full gas från start och de första 100km trodde jag att jag skulle dö. Jag var för trött för att avancera i klungan, jag hade fullt sjå med att bara försöka bita mig kvar. Och det lyckades jag göra! Men i och med att jag var så pass trött och sliten mot slutet så låg jag alldeles för långt bak inför spurten, jag försökte inte ens ta mig upp för jag visste att det inte skulle gå. Så det blev ingen spurt för mig utan jag rullade in med de 100 som var kvar i tätklungan av de cirka 170 som kom till start. Resultatet kanske inte blev det jag hoppats på, men jag är ändå supernöjd och det är lite av en ”personlig seger” då jag känner att formen börjar komma, motivationen stiger och nu vet jag hur det är, nu är det bara att fortsätta kriga!

Efter en väldigt lång bilresa hem från södra Nederländerna så befinner jag mig nu i Köpenhamn. Men redan imorgon drar jag vidare, då till Tjeckien med landslaget!

Annonser

Östgötaloppet och nya äventyr

Sverigepremiären är genomförd men loppet blev kanske inte riktigt som jag väntat mig.. Vi var en ganska så stor klunga för att vara i Sverige, så det var kul! Men ungefär 30km in i loppet blev det en krasch, en stor en. Utifrån mitt perspektiv var det någon som gick på hjul på den framför och sen drog med sig nästan halva klungan ner i backen. Jag hade turen på min sida och klarade mig precis, men det var nära! Det trillades framför, bredvid och bakom, men jag höll mig på cykeln! Hoppas verkligen att alla involverade är ok. Loppet blev dock helt annorlunda efter att så många försvann. Jag tror de flesta blev lite skärrade, det blir lätt så när alla känner alla i den lilla damklungan. Farten blev sådär och ingen ville riktigt göra något. Det var inte först när det var cirka 25km kvar som det blev lite fart. Vi blev en lite mindre grupp som sedan fick spurta om segern. Benen kändes sådär, att spurta om vinsten kände jag skulle bli svårt, speciellt när det fanns andra duktiga spurtare. Andra platsen kände jag att jag kunde ta och det kändes som att den redan var min, men upploppet var för långt och mållinjen kom aldrig! Precis innan mållinjen kom två stycken på varsin sida om mig och jag trillade ner till 4e plats.. Ingenting jag är särskilt nöjd över. Jag känner att uthålligheten finns där, men det där panget i benen har inte riktigt kommit än. Förhoppningsvis kommer det också, för nu har jag fullt upp de närmsta veckorna! 1,5 vecka kommer jag vara nu i Europa och tävla mot den ”riktiga” internationella eliten! Ska bli otroligt spännande och jag är riktigt nervöst! Det kommer bli tufft på alla sätt och vis med längre distanser, tuffare motstånd och troligtvis ännu högre fart. Men jag är redo och det ska bli riktigt kul och lärorikt för mig, som första års elit, få komma ut i de riktiga klungorna. Jag är redo! Nederländerna och Omloop van Borsele, here I come!

3 Dage i Nord + ryggont

Tävlingspremiären är gjord! Eller ja, för en vecka sen, men jag är lite slö på att uppdatera er..;)

3 Dagar i Nord blev årets debut för mig både för säsongen och i elitklassen, men det blev ingen succé direkt… Kände mig inte riktigt i slag och tävlingsrutinerna satt ännu inte riktigt där. Men mer kan jag egentligen inte begära med tanke på att det var årets första tävling och alla mina motståndare har cyklat betydligt mycket mer än mig med tanke på att det fortfarande ligger fullt med snö hemma. Så förutsättningarna blir såklart lite olika. Men jag gjorde mitt bästa, för stunden i alla fall, men jag fick varken med mig det resultat eller den känsla som jag ville. Men det kommer. Nu kan det bara bli bättre!

Första tävlingen med laget också! Dock så var vi bara två stycket från Rytger i elitklassen så det blev inte direkt teamkörning, men jag fick i alla fall prova på hur det är att vara iväg med dem på tävlingar, och det kändes bra!

En av anledningarna till att det gick som det gick var min rygg, den verkligen dog. Jag vet inte vad felet är, men jag har i alla fall tagit tag i det och uppsökt hjälp. Äntligen, efter sisådär 2-3 år med ryggont… Så jag har fått lite övningar som jag verkligen försöker få till, för nuvjag vill få bukt på det här! Jag klarar inte av att cykla med de smärtorna som kommer som knivhugg i ryggen.. Jag ska även göra en bikefit nu i veckan med den nya cykeln, ifall att det är jag som sitter illa på den. Så förhoppningsvis får vi snart ordning på ryggen, det kan ju inte bli sämre i alla fall!

Nästa helg är det tävlingsdags igen, Sverigepremiär i i Linköping där det årliga (och vanligtvis blåsiga) Östgötaloppet går av stapeln! Säsongen är verkligen igång nu!

Tävlingsdags!

Då var det dags, äntligen! Tävlingssäsongen 2018 står för dörrarna vilket innebär att jag just nu sitter i bilen på väg ner till Danmark. 3 etapper är vad som väntas, och det kommer garanterat bli en kall helg i Danmarks nordliga delar. Men jag ser fram emot det! Ska för första gången köra med laget, Team Rytger Powered by Cykeltøj-online, så det ska bli spännande att se hur allting går till där. Kommer även få inviga nya cykeln som jag knappt har cyklat på i och med att det fortfarande är en massa snö hemma. Ja, allting ska invigas helt enkelt. Men jag är taggad och det ska bli otroligt skönt att äntligen få kicka igång säsongen! Första tävlingen som ”riktig” seniorcyklist, men jag hoppas på det bästa!

10 dagar i Spanien

10 dagar i Spanien gick alldeles för fort och jag är återigen hemma i ett kallt och snöigt Sverige. Frågan är ju: när ska denna vinter ta slut?!

Hur som helst så fick jag med mig ett gäng riktigt bra pass på cykeln, och även lite av de efterlängtade D-vitaminerna som länge varit en brist. Man får helt enkelt en boost på alla sätt och vis av att åka iväg såhär! Kunna cykla på torra och fina vägar med landsvägscykeln utan alla lager med kläder, bättre kan det helt enkelt inte bli! 10 dagar var på tok för kort, hade kunnat stanna kvar där enda tills vädret i Sverige bestämmer sig för att bli vår.

Förhoppningsvis börjar formen komma, men det är ingenting jag vet säkert förrän tävlingssäsongen drar igång. Men tiden går fort och det står inte på förrän tävlingspremiären faktiskt är här!

Ska även ta ut mig så mycket det bara går imorgon då det återigen, likt förra året vid den här tiden, är dags för test. Då får vi se hur formen verkligen är!

En toppenhelg!

Helgen spenderades i Danmark för att ha sista lägret med Team Rytger innan säsongen så småningom drar igång! I och med att det var sista träffen så blev träningarna betydligt mycket hårdare, så nästan 8 timmar avverkades under två dagars hårdkörning. Jag fick för första gången cykla på säsongen cykel som i år blir det danska cykelmärket Python. Jag kan dock inte föra något utlåtande på cykeln ännu då inställningarna var så långt ifrån det normala som det bara gick, vilket resulterade i värk i hela kroppen… men när inställningarna blir korrekta så kommer det nog bli super!

Förutom ny cykel så fick vi även två sjukt snygga Oakleys, ett par cykelbrillor & ett par lifestyle. Klagar verkligen inte på vår sponsor som fixar fram detta: Stage Optik!

Förutom att jag hela tiden försöker lära känna teamkompisarna så är det danska språket den största främlingen som jag aldrig kommer lära känna. Det är inte lätt att förstå heller, men jag gör mitt bästa och med hjälp av charader och gester så gör vi oss ändå förstådda;)

En bra helg helt enkelt och nu håller jag tummar & tår att jag inte kommer bli sjuk, för det blev jag efter förra träffen med Rytger… På torsdag beger jag mig till Spanien för ett eget litet träningsläger med pappa, men han passar bättre bakom ratten och får därför hjälpa mig och skjutsa runt mig till bättre vägar. Därför är det nu extra viktigt att jag måste hålla mig frisk!

Team Rytger!

Föregående helg befann jag mig i Danmark för att äntligen träffa det nya laget! Team Rytger Powered by Cykeltøj-online är laget jag kommer köra för 2018, och jag är riktigt taggad och förväntansfull på att för första gången få vara med i ett lag. Som alla säkert redan vet så är jag nu elit och jag känner att detta team är och blir det rätta. Att vara kvar och fortsätta köra enbart för Norberg var inget alternativ om jag vill utvecklas, men jag ville inte heller ge mig på ett allt för stort lag när jag endast är förstaårs elit. Därför blir Team Rytger kanon! Det är ett litet steg, men helt klart ett steg i rätt riktning! Jag börjar såhär, sen får vi se vart detta tar mig!

Laget verkar toppen och helgen var super! Framförallt fick jag lära känna alla lite bättre och även försöka förstå mig på danska.;) Vi hade även en photoshoot med GripGrab där vi skulle visa upp deras nya supersnygga (och färgglada) strumpor! Vi fick även med oss en hel påse med en massa GripGrab som blir perfekt för kyligare cykelturer.

Det kommer bli en hel del resande till Danmark denna säsong, men det kommer det vara värt! Nästa sväng ner dit blir i slutet av februari för att framförallt träna med mina teammates, roligt roligt!

Ha det gott!