Omloop van Borsele 2017

Ytterligare en tävlingshelg nere i Nederländerna med landslaget är avklarad, men denna gång fick jag inte med mig något toppresultat som jag hoppades på…

Omloop van Borsele drog igång med ett tempolopp, årets första för min del. Såhär i början har jag svårt att hitta ett bra flyt där jag kan driva på, det brukar bli bättre desto längre in i säsongen jag kommer. Jag gjorde inte superdåligt ifrån mig, men det var inte heller ett resultat att hurra över direkt.

De två linjeloppet på 72 km såg likadana ut för min del. Jag gjorde det bra under loppets gång och låg hela tiden långt fram. Jag lyckades hålla mig kvar i toppen trots att vi var nästan 140 till start. Förra året hade jag stora problem med att positionera mig i klungan men jag har blivit sjukt mycket bättre på det genom att jag blivit tuffare i klungan. Lyckades även gå med i en utbrytning sista dagen men då det var hård kantvind och vi bara var tre stycken så blev det tufft och klungan rullade ikapp oss efter kanske 10km. 

I båda spurterna så ville jag så mycket mer men det var verkligen inte mitt upplopp. Det var smalt och trångt, gick superfort och cyklister överallt. Det var omöjligt att ta sig fram. Rullade in med klungan men inte alls på en placering som jag är nöjd med. Allt kan hända i en spurt och det gäller även att ha lite tur, vilket jag inte alls hade denna gång. Aja, nya tag! 

On the road again!

För lite mer än en vecka sedan kom jag hem från Nederländerna, och jag hann inte vara hemma länge innan det var dags att sätta sig i bilen igen. Och denna gång bär det av ner till…Nederländerna, igen. Mycket åkande fram å tillbaka men det är helt klart värt det med tanke på att jag ska få dra på mig landslagskläderna igen! En ny Nations Cup står på tur och jag är galet taggad, speciellt med tanke på hur det gick senast!

Tre tävlingar- fredag, lördag och söndag väntas, så nu håller vi tummarna!

Just det, höll nästan på att glömma; ett nytt paket från Oakley har nyligen kommit! Vad skulle jag göra utan dem?! Supergrymma glasögon på alla sätt, både cykel- och vardagsbrillor. Lite synd bara att jag inte får använda dem nu när jag är med landslaget, för då är det Poc som gäller!

På återseende, Hej svejs!:)

Healthy Ageing Tour

4 stentuffa tävlingsdagar i Holland är avklarade och jag är åter på svensk mark, nöjd som bara den över vad jag lyckades åstadkomma på säsongens första tävling!

Healthy Ageing Tour inleddes med en kort prolog som både gick och kändes superdåligt. Men jag la inte så mycket vikt på denna etapp utan det var först dagen efter, när det var dags för linjelopp, som jag ansåg att tävlandet började på riktigt. 


Etapp 2 bestod av vind, vind och ännu mera vind, och det var det som gjorde hela loppet. Det gick superfort ända från start och där kantvinden blev som allra hårdast skruvades tempot upp ytterligare och hela fältet på 120 tjejer sprack upp. Jag lyckades inte gå med i första gruppen utan hamnade istället i den jagande där jag tog på mig ganska stort ansvar för att få samarbetet att fungera. Jag hade inte sån bra koll på hur många som låg i gruppen före, men när det var dags för målgång la jag in en extra växel och korsade mållinjen först i min grupp, dock så hade redan 23 tjejer redan gått i mål…


Tredje etappen finns det inte så mycket att säga om. Farten var hög med flera småkrascher som jag nästan alltid blev hindrad av, känns som att alla bestämmer sig för att vurpa mitt framför ögonen på mig. Men jag lyckades hålla mig på hjulen i alla fall och det är ju huvudsaken. I spurten hade jag sämsta positionen men jag rullade in samtidigt med klungan i mål så jag fick ju ändå samma tid som alla andra. 


Det är helt sjukt att jag lyckades hamna på pallen på den fjärde och sista etappen av Healthy Ageing Tour. Att komma 3a på en sån här tuff tävling där konkurrensen är som allra hårdast gör denna placering till den största hittills i min cykelkarriär. 95 km och ca 41 km/h i snitt bevisar att farten var otroligt hög. Det var ingen vind, kors i taket, så det var riktigt svårt att spräcka fältet så därför gick det bara konstant fort. Jag låg med bra under hela loppet och svarade även på flera attacker. Jag kände mig verkligen på hugget! De sista kilometrarna jagade jag positioner. Jag har lärt mig hur mycket positioneringen betyder. Jag hamnade bland de första och direkt när någon ryckte var jag med. Jag har aldrig trott så mycket på mig själv som jag gjorde i slutet av detta lopp: jag visste att jag kunde greja detta!


Jag har nu fått ett kvitto på att vinterträningen har lyckats och att jag är i bra form, men att jag skulle vara i så här ba form på årets första tävling trodde jag aldrig! Jag är med i matchen och nu är det bara att fortsätta kriga. Detta stärkte mig rejält!

Säsongsstart!

Allting bara blixtra till, tiden bara försvann, och nu sitter jag här i bilen ner till Nederländerna tillsammans med landslaget för att kicka igång säsongen! Känslan inför första tävlingen är alltid lika: supernervös och även lite orolig över hur formen är jämfört med alla andra. Man har ju verkligen noll koll på hur bra man faktiskt är gentemot alla andra. Det kommer bli riktigt tufft de fyra kommande tävlingsdagarna, ingen smygstart in i säsongen här inte, utan  jag kastas rakt in i allvaret. Ett UCI-lopp, nations cup, med det tuffaste motståndet är vad som väntar!

Jag hoppas att min vinterträning har lyckats och att jag ändå är i någorlunda bra form så att jag kan vara med och kriga. Men med en splitterny Wilier Cento10air som Cykelmagneten hjälpt mig fixa fram så kommer jag vara snabb, hoppas jag, cykeln är i alla fall kulsnabb och ruggigt snygg! 

Ska bli spännande att se hur det här kommer gå. Jag är i alla fall riktigt taggad och det ska bli superkul att äntligen få dra igång säsongen!

Vi hörs!

Mycket har hänt!

Hallå där!

Mycket har hänt sen jag senast hörde av mig, så kände att det nu (äntligen) är dags att uppdatera er lite! 

Först å främst; för några månader sen blev jag intervjuad och fotograferad för en cykeltidning, och nyligen släpptes den. Superkul att få vara med i Vätternrundans egna cykeltidning ”Cykla” och att få den uppmärksamheten, bra reklam för mig också;)

För några veckor sedan var jag på träningsläger på Mallorca tillsammans med cyklegruppen här på skolan. Riktigt härligt att få komma iväg och cykla! Vi samlade på oss en hel del timmar och mil och förhoppningsvis har jag nu fått mig en bra grund inför kommande säsong, som även snart sätter igång. Tiden bara flyger fram!

Sist men inte minst, idag gjorde jag mitt första livi-test! För er som inte riktigt har koll: satt på en testcykel och trampade med stegrande motstånd tills benen dog totalt. Stick i fingret också allteftersom för att kunna analysera och mäta mängden laktat/mjölksyra. Fick även köra med en mask för ansiktet för att få fram värden för min andning eller liknande. Som ni hör så har inte jag stenkoll på detta än, men jag ska få det lite mer förklarat för mig sen när vi har alla värden för att få reda på vad alla siffror från resultatet betyder och innebär. Detta första test säger inte heller särskilt mycket men från och med nu ska jag få detta som rutin och göra det två gånger per år för att kunna jämföra formen, se hur jag utvecklas och även få en bättre koll på min kapacitet utifrån och med hjälp av alla dessa värden.

Så, detta var vad jag hade att säga, lite kort. Tyvärr så tog jag inga bilder från när jag gjorde testet, men jag slänger med ett gäng från Mallorca istället!

Vi hörs!

Kranskulla

Genom att ha visat Norberg utåt i flera års tid så fick jag nu äran att vara kranskulla till Norbergs egna Engelbrektslopp, som faktiskt är Sveriges näst största skidtävling inom långlopp efter Vasaloppet! Det var otroligt roligt och ärofyllt att få dra på sig Norbergsdräkten som har hängt med genom alla de år som loppet har gått och att sen få kasta kransen om han som segrade! Jag är ju faktiskt skidåkare från början, men nu har jag nästan helt kommit bort från det. När cyklingen kom in i bilden så hamnade skidorna på hyllan;) Men allt blev jag lite sugen på att ta fram skidorna igen när man såg alla tusentals skidåkare!

Nordiska mästerskapen

Jag är förvånad över mig själv att jag ställde upp i en velodromtävling, det var ganska otippat eftersom jag inte är ett jättestort fan av det. Men jag tänkte: varför inte, jag måste ju prova! Och det var ju lika bra att passa på när möjligheten fanns att hänga med skolan ner till Danmark och de Nordiska Mästerskapen i velodrom. Så där har jag spenderat min helg, i Odense på en fullstor velodrom på hela 250 meter, jämfört med Faluns 195 meter. Så det var lite annorlunda att köra på en sådan men det var faktiskt riktigt kul!

Loppen var stenhårda och intensiva då vi fick köra med den snabba dameliten. Jag var inte särskilt rutinerad, taktisk eller van med detta så jag tog det mest som bra träning och tog med mig erfarenheter som kan komma väl till pass under landsvägssäsongen. 

Jag ställde upp i 5 av 9 discipliner och jag lyckades ta 4 silver och ett guld, så lite nöjd är jag ändå! Det har varit superkul och det var helt klart värt att testa på detta, men om det kommer hända igen låter jag vara osagt…