Nej, detta gick inte alls

Ja, vad ska jag säga? Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig på dagens kinnekullelopp. Kände mig pigg ända fram till slutet av första varvet som består av en riktig jobbig backe, Kinnekulle. Jag vet inte riktigt vad som hände där. Mina ben kunde inte längre trampa så jag tappade tätklungan men som tur var så var det ingen av de fyra i min tävlingsklass som hängde med där. Nästa varv, som även var det sista gick i alla fall hyfsat bra, ända fram till uppförsbacken. Vi var tre stycken tjejer i min ålder med i denna klunga och de gör bara en liten fartökning och kvar i backen står jag, nästan helt stilla. Jag hade verkligen ingenting att ge. Min hjärna försökte tala om för mina ben att trampa fortare men de verkade inte lyssna för fem öre. Trots det så var det min hjärna som drev mig framåt. Det sägs att det behövs 50% kropp och 50% knopp för att lyckas med ett bra lopp. Jag hade i alla fall de där 50% i hjärnan, men när mina konkurrenter drog ifrån mig cirka 500 meter innan mål så försvann även det. Motivationen som alltid brukar finnas där lämnade mig helt och jag hade lust att kliva av cykeln och gå uppför den sista lilla branten innan målet.                                                                                                                                             Var så fruktansvärt besviken efter målgången så jag satte mig helt enkelt i ett dike och tjurade, väldigt osportsligt av mig, jag vet.  Medan jag satt där for tusentals tankar genom mitt huvud: har inte min vinterträning varit tillräckligt bra? Har jag helt enkelt blivit sämre? Är jag inte lika bra uppför som jag alltid trott? Jag tror på det sistnämnda. Om man jämför mig och de två som kom etta och tvåa så har inte de alls lika många kilon att släpa på uppför, jag är nog nästan lite för tung i backar.                                                                                                      Tillslut kom jag på bättre tankar tack vare underbara cykelkompisar och detta ska inte sänka mig, det ska snarare stärka mig. Som jag brukar säga: det är bara att bryta ihop och komma igen för det kan inte alltid gå som man vill.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s