Hammarö 3-dagars

Nu i helgen som var så åkte jag ner till Värmland för att köra årets första etapplopp. Fyra tävlingar på tre dagar har avverkats och med mig hem har jag fått med mig en första riktiga spurt och en första individuell start med min nya cykel. Man kan nog säga att min fantastiska Zero7 nu har upplevt allt. 

Vill ni veta hur det har gått då? Såklart ni vill!                                                     Om vi börjar med fredagen så var det en prolog på 3 kilometer och det är inte så mycket att hänga i julgran kring det. Däremot så blev det lite, kan man säga dramatik efter tävlingen när jag och pappa cyklade tempobanan som skulle köras på morgonen dagen efter.      Jag och pappa låg på ett led och kanske 200 meter framför låg två andra cyklister, dock två i bredd. Helt plötsligt kommer en bil och gasar om bara några centimeter ifrån oss. Att jag inte kraschade där var rena turen. Vi tänkte inte så mycket mer på det just då än att personen som gjorde detta kanske inte såg oss. Men när denna bil hade kört om oss så lade han sig och körde så långt ut i väggrenen det bara gick. Pappa och jag såg att cyklisterna framför låg ganska mycket i farozonen för man såg att denna person inte gillar cyklister. När han kommer ifatt dessa cyklister kör han om de och svänger in rakt på dem så att de båda höll på att vurpa. Jäkla idiot om jag får uttrycka mig rätt.                                                                Den här bilisten stannade vid en parkeringsficka och ville få det här till att det var vårat, cyklisternas, fel för att han fick en repa på sin nya blanka bil. Vi stod där, fyra mot en, och tillslut kom polisen. Dock hade bilisten stuckit men alla vet att det var hans fel, han kunde helt enkelt inte riktigt tänk klart.     Blir så irriterad för det är inte första gången något sånt här händer. Cyklister är ett fordon och vi har all rätt att åka på en väg, punkt!

Kom av mig lite från ämnet nu men om vi går vidare till lördagens tempo så finns det inte heller så mycket att säga. Jag låg 2:a inför detta lopp, dvs att jag fick starta näst sist. Det svängde ut någon bil mitt framför mig så att jag var tvungen att bromsa så det var lite surt. Inte för att de sekunderna jag tappade hade så stor betydelse. Återigen blev jag 2:a.

GP:t och linjet flöt på i hyfsat högt tempo med några ryck och fartökningar. Båda gångerna i spurten så trodde jag att jag skulle ta det, en etappvinst ville jag åtminstone ha med mig hem. Jag var så nära, så nära. I båda spurterna så låg jag först ända till några meter innan mål då totalledaren kom upp bredvid mig och tröck fram cykeln precis vid mållinjen. Det blev målfoto på oss och som sagt, så nära. Båda gångerna vann hon med någon ynka centimeter… Det är ju ingenting! Men jag är nöjd och det har varit en riktig rolig tävlingshelg där jag slutade som total 2:a.

Jag hann bara komma hem, packa upp och packa om innan det bar av mot nya äventyr. Denna gång utan cykelgrejer för nu drar jag till Paris på klassresa. Ska bli superkul förutom att jag inte kommer att kunna träna på nästan en vecka…

   
 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s