Tour de Himmelfart

Den hittills roligaste, största och mest krävande tävlingen  är nu över. 5 tävlingar på 3 dagar har avverkats nere i det danska Odder och jag är mer än nöjd över mina prestationer.

Förväntningarna jag hade inför Tour de Himmelfart var inte särskilt höga eftersom jag är yngst i klassen i Danmark och tävlar därför med tjejer som är upp till 18 år. (Jag själv är ju bara 16). Att vi även var 54 tjejer som kom till start från länderna Holland, Belgien, Danmark, Norge och Sverige gjorde inte att förväntningarna höjdes, snarare tvärtom. Men jag överträffade mig själv!

Tävlingen startade med ett linjelopp på 48,9 kilometer och på eftermiddagen ett GP på 13,6. Jag var lite smått orolig inför detta för det är inte många gånger jag åkt i en klunga lika stor som denna var. Jag var nog inte den enda som tyckte det för klungan var väldigt rörig till en början och jag låg ofta väldigt långt bak. Jag vet inte ens hur jag hela tiden hamnade där. Jag försökte att jobba mig upp hela tiden men lagom när jag hade en bra position så trillade jag ner igen. Måste helt enkelt bli lite tuffare!

Tredje etappen var ett tempo och jag kan säga att jag kände mig rätt utanför över att inte ha en tempohoj. Men jag är ändå nöjd över det loppet trots att det kändes hemskt när jag kom i mål. Det kändes som att jag stod stilla under loppet och jag hittade aldrig något flyt, jag kom aldrig riktigt in i cyklingen. Jag tog mig in på en 18:e plats och det är betydligt mycket bättre än vad jag trodde.

Därefter var det ett kriterium på 31 kilometer och och jag var nästintill livrädd under hela loppet. Alla vinglade i klungan och det skreks hela tiden. Killklassen med över 100 stycken varvade oss och alla deras servicebilar körde om. En bil tänkte till och med köra om oss i en kurva innan den insåg att det inte gick, så att den var tvungen att tvärnita. Annars hade hela klungan smällt rakt in i den. Jag hängde med klungan hela tiden men hade ingenting att ge i spurten, jag var helt tom på krafter. Rullade in på en 27:e plats men hade fortfarande kvar samma plats i totalen, 16:e.

Tour de Himmelfart avslutades med ”Kongeetapp”. Ett linjelopp på 73 kilometer som för övrigt är det längsta som jag någonsin har tävlat. Klungan splittrades upp en del under detta lopp för, tro det eller ej, Danmark är faktiskt inte så platt. En brant backe som vi åkte upp för fem gånger var det som avgjorde en hel del. 5 stycken stack iväg i den backen och där var det omöjligt att försöka hänga med. Istället blev vi en klunga på cirka 20 tjejer där farten var hyfsat hög. När vi sedan kom in till upploppet för en spurt så trodde jag inte att det skulle gå bra, hade en känsla att det skulle bli som på kriteriumet. Men jag plockade fram krafter som jag inte trodde fanns och rullade över mållinjen som nummer 7.

Denna oväntade 7:e plats gjorde så att jag åkte högre upp i totalen. Jag blev totalt 13:e och även bästa svenska. En väldigt jobbig, lärorik och rolig tävling som nu har stärkt mitt självförtroende en hel del.
Nu ska jag byta ut vägar mot skog för nu i helgen drar jag iväg till Borlänge för att köra årets första mountainbike tävling, det ska bli riktigt skoj!

  
          

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s