Borlänge tour

Ännu en tävlingshelg är nu överstökad med hopp och studs bland stenar och rötter istället för på släta och fina asfaltsvägar. Men det är nästan så att jag glömt bort hur roligt det är att cykla mountainbike! 

Jag åkte till Borlänge tour med några få mtb träningar i bagaget och siktet intsällt på att konkurrensen är hård uppe i toppen, men vad är det första jag gör? Jo, jag kammar hem tourens första ledartröja i sprint! Det var helt oväntat, det var till och med så att jag chockade mig själv! 

Sprinten började med ett tidskval där enbart de 6 bästa gick till final medan resten åkte ut, lite taskigt mot dem. Nu kommer vi till det som jag inte gillar med sprint och det är den där förbaskade väntan. Vi fick vänta och vänta och vänta och tillslut fick vi en tid då finalen skulle köras. Jag började värma upp men sen sköts den fram igen. Den sköts fram så många gånger att jag tillslut inte ens orkade bry mig om att vara varm och uppvärmd. När väntan äntligen var över och startskottet ljöd så fick jag inte en superbra start. Jag låg som 4:a från start och jag kom inte om. Jag såg hon som låg först komma längre och längre bort och jag började känna mig väldigt stressad för banan var bara 700 meter, det vill säga att det inte ens tar 2 minuter. På målrakan fick jag ett bra spår, tog fram mina landsvägskrafter och körde om två stycken. Det var bara en kvar att köra om men hon var en bit framför. Men jag kom ikapp! Precis på mållinjen!

En chockad men glad Clara fick gå upp och ta emot ledartröjan som jag tyvärr tappade väldigt fort.                                 Dagen efter var det ett XCO lopp som var en otroligt tuff bana på 12 kilometer. En superduktig tjej for iväg direkt vid start och jag såg min ledartröja få vingar och flög ifrån mig. Nästan hela loppet åkte jag tillsammans men en tjej, som för övrigt är från Finland, och hon var riktigt stark. Det blev lite som en jojo mellan oss för hon var stark där jag var svag vilket gjorde att jag tappade henne. Därefter var hon trött och jag stark så då kom jag återigen ikapp henne. Tyvärr var jag tvungen att släppa iväg henne strax innan mål för jag var helt slut. 

Inför sista tävlingen låg jag 3:a totalt av 9 stycken. Jag visste att jag inte skulle ha någon chans att vinna totalt men en andra plats var inte helt omöjligt då jag låg efter 2:an men cirka 7 sekunder. Jag laddade på som sjutton för jag ville verkligen ta en andra plats i totalen men återigen åkte hon och jag tillsammans och det blev som en jojo. Jag lyckades ta mig in som tvåa i spurten men det räckte tyvärr inte för att gå upp från tredje till andra plats i totalen.

Jag är supernöjd med årets upplaga av Borlänge tour med tanke på hur lite mountainbike jag egentligen hunnit kört. Jag blir faktiskt lite förvånad när jag hör mig själv säga att det var riktigt roligt att köra mtb och att jag till och med ser fram emot nästa tävling bland stock och sten!

   
             
 
      

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s