SM-dag 2

Ett SM jag vill glömma och få ogjort. Ett SM som jag helst av allt skulle vilja göra om. Skulle vilja spola tillbaka tiden till när jag klev upp ur sängen imorse och var supertaggad utan att ha en minsta lilla aning om vad det var som skulle hända under dagens linjelopp. Jag visste att detta lopp väger väldigt tungt till uttagningar för ungdoms OS. Att SM troligtvis är det som påverkar vilka tre tjejer som får chansen att representera Sverige i Georgien. Jag har disskuterat detta bland annat med mina föräldrar väldigt mycket innan SM drog igång, att det är konstigt att så mycket ska hänga på en enda tävling för vad händer om man till exempel får punktering? Då är ju allt kört. 

Innan dagens lopp frågade pappa vilka hjul jag skulle köra med, om jag verkligen skulle tävla på mina profilhjul. Ett lopp utan dem är något som jag helst vill undvika, jag älskar mina ”Zippisar” så jag ställde mig på startlinjen med de på. Vi funderade även på att ta med en punkaspray så att jag åtminstone skulle komma i mål i fall att jag skulle få punka. Vad tror ni att jag svarade till det? ”Nej men pappa, inte ska jag släpa med mig sådant. Jag kommer inte att få punktering.” Detta var något jag inte skulle ha sagt. Som den otursdrabbade person som jag är så blev det 62 kilometers långa linjeloppet väldigt kort för mig.

Starten gick och jag var riktigt laddat och på hugget. Farten var väldigt varierande och jag kände mig stark så jag tänkte flera gånger att jag skulle göra ett ryck, splittra upp fältet lite eller kanske till och med få en lucka till de resterande. Jag hann aldrig med att göra något sådant. När vi hade kört 16 kilometer kände jag att något inte stämde, luften ur mitt bakdäck fanns inte längre där. Det värsta som kunde hända mig hände. Jag har brutit ett lopp 1 gång i hela mitt liv och då var det på mtb men nu blev det en andra gång. 

En riktigt besviken och ledsen Clara stod längs vägkanten med punktering ända tills kvastbilen kom och plockade upp mig. Miljoner tankar flög runt i mitt huvud under bilresan tillbaka till mål. Jag visste inte vad det var som hände och jag hoppades så innerligt att allt bara var en dröm, men det var det inte. Mina konkurrenter skulle få göra upp denna tävling utan mig. Det kändes som att allt jag gjort har varit helt i onödan. Min långa uppladdning, all nervositet som plågat mig, alla hopp och förväntningar som byggts upp bland både mig och anhöriga.

Jag vet inte riktigt vad jag mer ska säga för jag är bara så besviken. Men det är sånt som händer, det händer alla. Det är så typiskt att det just ska hända vid ett så viktigt tillfälle. Men jag hoppas jag hoppas jag hoppas att en liten punktering inte ska sabba mina chanser till OS. Hoppas att de tittar på alla tävlingar för mina resultat hittills är ju inte fy skam. 

En dyster stämning ligger som en aura runt mig men den försvinner nog snart. Måste få deppa över detta ett tag innan jag kan komma över och släppa det. Fick åtminstone med mig en bronspeng hem och kanske hade jag fått en medalj idag också om inte denna oturliga punktering hade drabbat mig. Men det är som det är, det är bara att bita i det sura äpplet.

Annonser

One thought on “SM-dag 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s