U6 etapp 1 & 2

2 etapper av 6 har nu avverkats och det finns redan en hel del som jag vill berätta för er!

Den första etappen var en prolog på 3,2 kilometer och att jag fick starta först förvånade mig inte alls. Jag stack iväg i full fart för nu gällde det att verkligen ge allt. 3,2 kilometer är ju ingenting men fy fasiken vad dessa knappt 6 minuter var jobbiga. En raksträcka med motvind, en raksträcka med medvind och en uppförsbacke som knäckte mig totalt var vad denna prolog hade att erbjuda. Känslan när jag körde var inte den bästa och när jag kom i mål var jag tvungen att lägga mig i diket för jag mådde inte alls bra. Varför det blev så vet jag inte. Kanske beror det på att jag hade ätit något konstigt eller för att jag helt enkelt tog i så hårt så att jag fick rejäl mjölksyra. Trots det tog jag mig i mål på en fin 6:e plats. Efter loppet och flera timmar därefter mådde jag fortfarande rätt risigt och jag var rädd för att det skulle påverka de resterande etapperna eller att jag till och med inte skulle kunna fortsätta…

När jag vaknade upp imorse mådde jag bra och jag var grymt taggad inför dagens andra etapp. Loppet var 42 kilometer och farten gick upp och ner. Ibland blev det ryck eller fartökningar medan det ibland kunde gå i 10 km/h… Den varierande farten berodde mest på den hårda vinden som inte alls var rolig att ha att göra med, alla ville ligga bra till och gömma sig i klungan för att ta så lite vind som möjligt. När det blev ryck var det väldigt få gånger som någon försökte jobba ikapp så då tog jag på mig det ansvaret. Snacka om att jag blev trött av det men jag hatar att se någon sticka iväg och bara få större och större lucka.

Nästintill hela klungan med 30 tjejer var samlade inför spurten och jag trodde inte att detta upplopp passade mig. Jag vill ha ett upplopp med lite svag motlut, lite motvind, ett upplopp som går att stå i, men detta upplopp var motsatsen till det. Det gick riktigt fort den sista kilometern och allas ben gick som trumpinnar. Jag hade en bra position, kände mig stark, lämnade rullen, trampade på lite mer och la mig först. Där låg jag, först i spurten och släppte inte blicken från mållinjen. Det kändes som en evighet att komma fram och jag nästan väntade på att någon skulle komma upp bredvid mig och köra om, men det hände inte. Jag vann! 

Jag är fruktansvärt nöjd över detta lopp och glad över att mitt illamående från gårdagen inte försämrade mitt resultat. Tog nu över poängtröjan så imorgon kör jag i blått! Det väntas 62 kilometer med kraftiga stigningar, fortsatt pigga ben nu Clara!

   
       

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s