EYOF, Ungdoms-OS

Jag måste smälta detta, upplevelsen, alla intryck. Allt.
Tiden i Georgiens huvudstad, Tbilisi, var det häftigaste jag någonsin varit med om och nu vill jag dela med mig av det till er. Men att lyckas förmedla detta, känslan och allt, är nästan omöjligt för mig, men jag ska göra mitt bästa!

Ungdoms-OS var nästan som det stora. Det började med en pampig invigning där varje land marscherade in med en fanbärare på en stor arena med ett tiotusental åskådare, det var framträdande, fyrverkerier och den olympiska elden tändes. En upplevelse utöver det vanliga! När den svenska truppen gick in på arenan, alltså wow, det var så coolt att vara en del av den! Den korta lilla minut som det tog för oss att gå över arenan med allt folkjubel, musik och strålkastare vill jag uppleva om och om igen.

European youth olympic festival hade nu officiellt startat!
Vi bodde i en OS-by med alla 3800 aktiva från 50 olika länder och där fick inte vem som helst komma in.
Alla idrottare gick runt med sitt lands kläder för man får inte bara sätta på sig vad man vill, mycket regler! Svenskarna gled runt i alla H&M kläder som vi fått med svenska OS loggan på. Det kändes inte bara lite proffsigt och häftigt!

På tisdagen drog första tävlingen igång för oss cyklister med ett tempolopp på 10 kilometer. 69 startande tjejer och jag startade i den senare hälften vilket var riktigt dåligt. De två andra svenska tjejerna startade långt före mig vilket innebar att de till och med hann gå i mål innan jag ens börjat värma upp. Jag satt i det svenska tältet och väntade men när de kom tillbaka färdigtävlade kändes det som att jag var sent ute och började därför värma upp, sisådär 40 minuter innan min egna start som är den tid jag brukar börja värma upp.
Det jag inte tänkte på var att det var fruktansvärt varmt! Att det var så här varmt i Tbilisi trodde jag aldrig, det är kämpigt!  Hela 37 grader var det, i skuggan! Om man kommer från Sverige och denna sommar är det en värme som man inte alls är van med.
Jag satt och värmde upp som vanligt men när det sedan var dags för min start var jag tömd på krafter, solen och värmen hade sugit ur allt. Det kändes inte som det brukar göra när jag tävlar och när jag kom i mål mådde jag inte bra. Jag var yr och mådde illa… Nu i efterhand ångrar jag att jag värmde upp så som jag gjorde. Hade jag värmt upp lite kortare och lugnare så hade jag garanterat haft mer krafter under tävlingen.
Jag var väldigt besviken med min 52:a plats men jag taggade på mig ännu mer till torsdagens linjelopp.

47 kilometer, två varv runt Tbilisi Sea, körde vi på linjeloppet. Den här gången värmde jag knappt upp någonting, rullade lite fram och tillbaka med en ispåse i nacken.
Vi var 71 startande och jag har aldrig någonsin kört i en så stor klunga men jag oroade mig inte ett dugg för det. Det gick inte så jättefort under loppet men det blev några kraftiga fartökningar i de få backar som fanns.
Jag kände av värmen vilket gjorde att jag blev lite seg i benen. Lite snabb fakta: en nordbo förlorar 20% av sin kraft och kapacitet när det är varmt…
Mina fötter blev så varma så de nästan kokade, bokstavligt talat, mina små tossingar var alldeles skinnflådda efteråt.
Det var krascher, jag vet inte hur många det var, och jag var nära att vurpa flera gånger. En tjej åkte in i mig så jag klämde mina fingrar mellan hennes och mitt styre, någon åkte in i mitt hjul så att jag höll på att fara i backen och sedan var det vurpor mitt i klungan där de nästan drog med mig, en tjej kraschade in i mitt ben… Men jag lyckades hålla mig på hjulen!
Sedan var det dags för spurt! Jag korsade mållinjen som nummer 17 vilket var en placering som jag var otroligt nöjd och glad över, för stunden i alla fall. Nu efteråt har jag insett och kommit på en massa saker som jag hade kunnat gjort för att få en ännu finare placering. Jag kunde ha positionerat mig bättre, jag låg lite långt bak i klungan så jag varken såg eller var beredd på när spurten drogs igång. Jag låg även på helt fel hjul så jag blev stängd flera gånger.
Det är som det är och jag är ändå nöjd med hela loppet i sin helhet. Vi svenskar gjorde som vi blev tillsagda, vi låg långt fram och jag och en till, Maja, var till och med i en utbrytning i en backe men tyvärr hände det inget mer med det utan reste kom sen ikapp. Men ändå, vi var med!

Att få köra i den svenska dräkten var en ära och jag skulle ha njutit mer av att ha den på mig för jag vet inte om det någonsin kommer att hända igen, men jag räknar och hoppas på det!

Den Georgiska maten vi fick var inte direkt någon höjdare. Känns som att jag levt på yoghurt, bröd, banan och vatten under denna vecka. Det fanns pasta och så också men det var inte riktigt i min smak…
Fick även den typiska turistsjukan, inte allvarligt tack och lov, och jag var absolut inte ensam om att få det.

EYOF är nu över och den här veckan har varit den bästa någonsin!
Jag landade i ett lite kyligare Sverige i söndags med en hel massa nya erfarenheter. Det har varit en upplevelse utöver det vanliga och nu har jag fått en inblick i hur det är på stora OS. Att få göra om detta skulle inte vara helt fel, så OS 2020 kanske? Eller 2024? Jag har satt mitt mål nu…!


    
  

    

  
    
  

  

Annonser

One thought on “EYOF, Ungdoms-OS

  1. Bra jobbat Clara! Vi har följt dina äventyr här hemifrån. Lycka till och satsa hårt så du kommer med till fler tävlingar ute i vida världen!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s