Albstadt frauen etappenrennen

En helg tillsammans med landslaget i den tyska staden Albstadt är nu över, och vilken helg det varit!!

Det började med att jag och en annan svenska som också blev uttagen till denna tävling, Johanna, flög ner till Köpenhamn tillsammans med vår mekaniker. Väl där så mötte vi upp den tredje svenska deltagaren Matilda och sedan hoppade vi in i ett nytt plan som tog oss till Stuttgart i Tyskland! Där mötte vi upp vår ledare Isabelle och massören Julia som hade bilat hela den långa vägen, stackrarna. Dessa två tjejer och vår mekaniker är verkligen guldvärda! Riktigt härliga personer som gjorde denna resa till så mycket mer än bara tävling! Glömde nämna att det nu var dags för två danskor att bli landsförrädare. Förra gången när vi var i Holland så var det vi som fick köra för Danmark, nu fick de köra i sverigekläderna! 

Tävlingarna då? Det var långt ifrån en dans på rosor. 4 stenhårda etapper med 80 startande från 11 olika nationer ställde upp i denna tävling, som blev mitt livs första UCI-lopp! Allting drog igång med ett GP-lopp och jag var ganska så nervös inför denna. Banan var lite trixig med mycket svåra kurvor, och med så mycket folk på banan var jag rent ut sagt livrädd. Men när starten gick så drogs hela fältet ut och tankarna jag hade innan var som bortblåsta. Farten som var går inte ens att jämföra med den som är i Sverige. Här var det turbo från start till mål! 20 varv på denna bana resulterade i att jag tillslut kände igen varenda litet gruskorn på vägen.


Dagen efter var det dags för tempo. Nu när jag äntligen har komplett utrustning så får jag inte ens använda det… I och med att vi flög så fick jag inte med tempohojen och eftersom vi körde i landslagskläderna så är det Pocutrustning som gäller, och denna gång blev vi utan tempohjälm och även tempodräkt. Jag körde i alla fall med dischjul och tempopinnar och sen tog jag loppet som det kom. 


Lördagseftermiddagens och söndagens linjelopp var riktigt tuffa! För det första så var vädret hemskt med skyfall och för det andra så bestod loppet av en backe som inte var att leka med. De måste verkligen ha hittat den absolut värsta och brantaste backen… 23% tror jag att den var och man stod nästan stilla uppför, funderade ett antal gånger på att kliva av cykeln och gå uppför;). Jag är verkligen ingen backcyklist, men jag kämpade mig upp och på toppen var det bara att börja jaga ikapp de placeringar som jag tappat. Denna backe blev alltså väldigt avgörande för min del men trots det är jag nöjd över min insats med en 30:e placering som bäst!

Hemresan gick inte riktigt som planerat då de svenska piloterna tajmade in sin strejk lagom till när vi skulle flyga. Så där var vi, i Köpenhamn, utan ett flyg som kunde ta oss till Arlanda. Istället blev det en 6h lång tågresa hem.

Denna helg med landslaget har varit helt suverän och jag är en hel massa erfarenheter rikare!
Nu ska jag träna och ladda om för att försöka hitta toppformen till nästa veckas mästerskap!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s