Mitt första långlopp

Hej gott folk! Igår körde jag mitt livs första långlopp som ägde rum här hemma i Norberg. Engelbrektsturen stod på agendan och hela 7 mil skulle avverkas på grusvägar och stigar med mountainbiken. Att cykla på asfalt med en landsvägscykel så är ju 7 mil en betydligt enklare match än 7 mil på sånt här underlag. 

Jag ställde upp i elitklassen som den yngsta deltagaren utan några större förväntningar då jag endast kört så långt på mtb en gång och det var när jag provkörde banan med ett antal stopp tidigare i veckan. Nu skulle jag köra allt i ett svep så det var lite spännande att se hur det skulle gå. Men jag hängde med! En stund i alla fall. Det blev lite utdraget när täten för herreliten körde om oss efter ungefär 2 mil på en grusväg och vi alla försökte ta rygg på dom. Jag lyckades gå med och jag tror vi blev ungefär 5 stycken som fick en liten lucka till de resterande tjejerna. Men strax efter så körde vi in på en stig, jag låg sist av dessa 5 och plötsligt hörde jag ett skrik som bara skar i mig. Isabelle Söderberg, landslagsledaren för oss damjuniorer hade kraschat, allvarligt. Vi är alla människor och i sån här situation har inte tävlingen någon betydelse. Vi gjorde det som kändes rätt och stannade. Alla som tidigare hade tappat kom ikapp, men det är ju strunt samma, det fanns inte så mycket vi kunde göra men vi lämnade inte Isabelle förrän vi visste att det fanns någon icke tävlande som kunde ta hand om henne. 

Det är såklart att man blir lite skärrad när något sånt här händer men tävlingen fortsatte för vår del. Jag låg med väldigt bra i en liten klunga men sen kände jag hur luften i mitt bakdäck sakta men säkert försvann… Jag fortsatte en bra stund för än var däcket inte helt tomt. Men efter ett tag insåg jag att jag var tvungen att stanna och ha i punkaspray vilket gjorde att jag tappade min lilla klunga och flera tjejer körde förbi mig medan jag stod där och krånglade med sprayen. Jag lyckades jobba mig tillbaka ungefär till samma position som jag hade tidigare, innan jag var tvungen att stanna igen och pumpa däcket… Dyrbar tid och energi tappade jag på detta men jag kämpade mig ändå tillbaka och tog mig i mål som nummer 5 vilket jag ändå är nöjd med med tanke på omständigheterna och att det var min debut i långlopp!


På prisutdelningen fick jag även äran att ta emot ett stipendie: Engelbrektspokalen. Otroligt stolt och glad att jag får en liten belöning och blir uppmärksammad för allt blod, svett och tårar som jag lägger ner på denna sport.


 På tal om blod så var det tyvärr en till krasch. Medan jag stod i tekniska zonen och pumpade mitt däck så körde en kille om mig och några 100m senare for han i backen… Jag såg aldrig när det hände men när jag cyklade förbi honom så såg det inte alls bra ut… En av de mest allvarliga krascherna jag någonsin sett/hört och jag finner inga ord mer än att jag hoppas innerligt att han blir helt återställd. Stora delar av gårdagskvällen gick åt till att tänka på honom och hans familj. 

Norbergs cykelklubb och alla funktionärer har gjort det igen! Ett helt fantastiskt evenemang där alla har skött sig otroligt bra och gjort sitt bästa. Alltid lika kul att se vad vi lyckas åstadkomma! Vi hade även vädret på vår sida i år!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s