VM 2016, Qatar 

Kanske såg du du det live eller kanske har du sett eller hört från andra håll hur mitt första världsmästerskap gick. Jag tänkte i alla fall dela med mig av detta gigantiska äventyr till er och berätta med mina egna ord hur det gick och vad det var som egentligen hände. 

Jag lämnade ett kallt Sverige och flög ner till ett något varmare Qatar, bara sisådär 35 graders skillnad;) Det var bara att försöka vänja sig vid värmen under de 6 dagar jag hade innan det var dags för mitt race. Det är inte varje dag man sticker ut och tränar på en helt rak väg mitt ute i öknen i gassande solsken eller att börja och avsluta ett träningspass mitt bland Dohas skyskrapor. Allt detta var helt klart en upplevelse i sig! 

Efter nästan en vecka i Doha där jag förberedde mig det sista, så var jag redo för det jag så länge sett framemot att få köra: VM! Men tyvärr så gick inte loppet riktigt som jag trodde och hoppades och helst av allt skulle jag bara vilja spola tillbaka tiden och göra om det… Gör om gör rätt liksom. 

Innan start så värmde jag inte upp så mycket då jag lärt mig sen tidigare misstag att det kan få motsatt effekt när det är så varmt ute. Jag satt istället inne i det bås som var tilldelat till Sverige i ett stort tält där det fanns AC. Jag försökte ladda mentalt. När det närmade sig start stod alla och trängdes i den lilla skugga som fanns. Vissa hade kylvästar för att inte bli för varma medan andra, till exempel jag, stod och kyldes ner med vatten. Jag blev inropad till start bland dom sista men jag tänkte att det egentligen inte spelade sån stor roll, vi skulle ju ändå köra nästan 75km. 5 varv på en bana som slingrade sig runt på The Pearl. 

Direkt när starten gick så försökte jag avancera i klungan men det var ju inte bara jag som ville det och vägen var alldeles för smal för att enkelt ta sig uppåt. Alla i klungan kändes även väldigt…typ stressade. Inte alls samma lugn och kontroll som på andra tävlingar. Efter bara några kilometer så hände det som absolut inte får hända, det small rejält, inte särskilt otippat. Det blev en stor masskrasch där jag hamnade mitt i smeten… Jag vurpade inte riktigt utan jag hamnade mest bara uppe på en stor hög av både cyklar och människor. Jag hann inte riktigt tänka klart, jag fick panik när jag såg de som klarade sig undan vurpan komma allt längre bort. Jag trasslade mig ut och ryckte ut min cykel från kaoset och innan jag visste ordet av det satt jag på cykeln igen. Minst halva klungan vurpade eller blev hindrade av detta så jag hamnade i en liten grupp och tillsammans försökte vi jobba ikapp täten igen. Vad jag insåg nu var att jag inte längre hade mina cykelglasögon och min älskade Garmin cykeldator var även kaputt… Ont i ryggen fick jag också, troligtvis någon som körde in i den. Det blev en väldigt tuff start för mig i detta VM. Att jobba ikapp gruppen igen precis i början av ett lopp när jag knappt var uppvärmd tog rejält på krafterna och det blev även väldigt jobbigt mentalt att inte längre ha en cykeldator att kolla på. Blev trött i ögon och huvud också av att inte längre ha några glasögon. Jag försökte slå bort alla negativa tankar för det var ju ändå VM jag körde! Jag försökte hela tiden att ligga hyfsat långt fram i klungan men denna bana med alla rondeller gjorde att man lätt gled bakåt igen. 

Sen får jag ju inte missa den lilla detaljen som kanske är den som avgjorde en hel del: värmen. Två langningar per varv där jag kunde ta två flaskor på båda ställena. Det gick åt en hel del vätska alltså. Jag ville och försökte varje gång att ta båda flaskorna men vi körde otroligt fort, flaskorna var blöta och även händerna, vilket gjorde att flaskorna gled ur greppet. Eller så är det bara jag som är kass på att fånga flaskor. Annars körde jag ändå hyfsat bra och jag är relativt nöjd, enda fram till de sista kilometrarna. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde, jag sabbade mina chanser rejält och det är framförallt dessa kilometer jag helst av allt skulle vilja göra om. Miljoner tankar har snurrat runt i huvudet efteråt och jag kan inte släppa loppet och besvikelsen jag känner. Jag har kommit på en hel del saker som jag gjorde fel och som jag helst av allt skulle vilja få ogjorda. Jag har fantiserat fram olika senarium om hur detta VM kunde ha slutat om jag hade tagit andra (smartare) beslut.

 Men vad gjorde jag för fel då? Först å främst så tog jag langning när det var typ 5km kvar till mål. Varför gjorde jag det? Jag kunde ha stått ut några minuter till. Det innebar ju att jag hade tankarna på helt fel sak. Jag skulle ha siktet inställt på en sak vid detta tillfälle: mållinjen, och inte på att ta en jäkla flaska. Jag tappade en hel del positioner genom att ta vatten men jag lyckades komma upp hyfsat. Dock, lagom när jag närmade mig toppen av klungan, så kom det en refug och en vänsterkurva. I ögonblicket tyckte jag att jag gjorde rätt val att cykla på utsidan av denna då jag ansåg att jag inte fick plats på innerkurvan. Än en gång, helt fel beslut av mig. Jag hamnade nästan sist igen genom att ta den lite längre vägen. Jag hann aldrig ta mig fram i klungan innan farten ökades rejält. Det var kört. Jag försökte spurta men det är omöjligt att komma ikapp när man ligger så långt bak som jag låg. Jag var rätt tom i kropp och knopp också. Värmen hade verkligen tagit ut sin rätt.


Ja, vad mer ska jag säga? Det här var mitt VM. Kunde gått bättre, kunde gått sämre. Sen får jag ju inte glömma att jag är förstaårs junior, jag är långt ifrån lika rutinerad som majoriteten av de andra jag tävlade mot är. Men jag vet att jag kan bättre än vad jag presterade. Roligt också att höra att folk säger att jag har stor potential. Så jag får ta med mig allt detta och komma tillbaka ännu starkare (och smartare) nästa säsong!

Jag får ju inte glömma, trots att tävlingen inte gick som förväntat så har allting ändå varit superkul och helt klart en upplevelse utöver det vanliga, tillsammans med ett fantastiskt gäng! Jag är glad att just jag fick denna chans och jag hoppas att jag får samma möjlighet nästa år när VM kommer arrangeras i en av Europas regnigaste städer: Bergen, Norge. Där kommer Qatars sol och värme bytas ut mot regn och kyla. 

Sist men inte minst så fick vi se herrelitens lopp. Och Peter Sagan, vilken människa! Att få se världseliten spurta om världsmästartiteln live, bara några meter från mållinjen, var inte helt fel! 

Jag har egentligen bara ett ord som sammanfattar hela denna resa: wow.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s