European Championship, Herning

Close, but not close enough…

Efter att ha fått reda på att jag skulle representera Sverige under EM i landsväg så låg jag i hårdträning. Jag visste att det var min typ av bana: helt platt vilket innebar att en stor klungspurt nästan var garanterad, så därför intalade jag mig själv om att det här mästerskapet kan gå riktigt bra! Jag har fightats mot väldigt många av de som var med så jag hade ganska bra koll på mina konkurrenter. Jag visste vilka jag skulle hålla koll på om det skulle bli spurt. Och jag visste även att om jag har lite flyt i spurten så kan det gå riktigt riktigt bra, det fick jag bevisat för mig när jag tog hem en 3e plats på en nations cup tidigare under säsongen. 


Under loppet så var farten konstant hög och man märkte att det inte bara var jag som var riktigt taggad. 86 adrenalinfyllda tjejer som alla var laddade till 1000 inför detta mästerskap ledde till att de första kilometrarna enbart bestod av hets och klungan var därför väldigt rörig. På grund av det grisiga vädret som drabbade oss så blev det ett flertal krascher och punkteringar, och för en gångs skull hade jag turen att klara mig från allt. Om det var en vurpa så skedde den alltid precis bakom mig. Jag lyckades ligga på rätt ställe i klungan vid rätt tillfälle. Kors i taket! Annars är jag den som brukar ligga fel till så att jag blir drabbad, men inte längre! Om man jämför mina kunskaper om att köra i klunga nu jämfört med förra året så är de sjukt mycket bättre. Förra året låg jag alltid långt bak och klarade inte av att avancera, och det är ju ofta där bak krascherna sker. Så under denna säsong har det hänt otroligt mycket och jag känner mig klart mycket säkrare i klungan och jag kan ta mig fram betydligt mycket enklare. Så det är kul!


Och klungspurt blev det! Så när spurten närmade sig började jag att avancera. Men vid detta tillfälle är det inte så enkelt. Alla vill fram och tempot skruvades upp ytterligare. Speciellt när Italien går upp med alla sina 6 åkare och bombar på för att splittra fältet och för att teamköra och dra fram sin spurtstarkaste åkare så att hon får så mycket hjälp som möjligt. Men jag skulle bara fram! Jag var ensam, då min svenska teammate dessvärre fick punktering, så jag fick istället utnyttja de andra. Fick därför lägga i en tyngre växel och gå ut själv i vinden för att ta mig längre upp i fältet, men kanske inte så långt upp som jag hade behövt. Jag la mig i alla fall på rätt persons hjul för jag visste att om jag ligger på den rullen så går det bra. Men upploppet kändes som en evighet! Blev lite inklämd mellan två tjejer vilket ledde till att jag tappade rullen på hon framför och sen var det försent att försöka ta sig ikapp. Jag var med framme i toppen och krigade in i det sista och rullade över mållinjen som nummer 5. 

5a på ett EM!!? Jag är så sjukt nöjd! Men man vill ju alltid lite mer och medaljerna var inte långt ifrån mig. Om jag hade tagit andra beslut sista kilometern och vågat avancera mer så kanske jag hade knipit en medalj. Men man ska inte spekulera. Jag kunde lika gärna ha legat raklång på upploppet eller blivit ännu mera stängd. Så en 5e plats ska jag vara nöjd med. Det är riktigt roligt och även motivationshöjande att veta att jag är uppe i toppen internationellt! 5a, jag kan nog inte riktigt ta in hur bra det faktiskt är. Jämfört med förra årets EM så kan jag ju säga att det resultatet var tvåsiffrigt och att jag nu strök den sista siffran;) Enormt kliv uppåt sen dess!


Bilderna är tagna av Niklas Wallner, Swecycling


Annonser

One thought on “European Championship, Herning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s