Gracia Orlová tour

Wow vilken tävling! Fem tävlingar på fyra dagar i Tjeckien med landslaget har precis avslutats, och jag vet inte riktigt var jag ska börja! Det har varit riktigt tufft på alla sätt och vis och efter första etappen kändes det som att jag hade lämnat kvar mina ben någonstans. Farten var riktgt hög och landskapet var böljande från start till mål, vilket innebar att direkt när jag försökte avancera i klungan, så blev det en backe och jag föll bakåt. Jag var som en gummisnodd hela loppet.

Under den här touren var vi i landslaget verkligen ett team. För mig var det lite ovant att inte längre köra individuellt och att istället få hjälpa laget. Första etappen gjorde jag inte riktigt det jag skulle och var inte alls till någon hjälp. Men jag tog åt mig allt det både förbundskapten och laget sa, för att sen försöka göra allt för att följa taktiken och hjälpa laget de tre resterande linjeetapperna. I laget hade vi vår svenska stjärna Emilia Fahlin, och det var otroligt häftigt att få tävla med henne då hon alltid varit lite av en förebild för mig inom cykling. Att hon skulle kunna prestera och få med sig bra resultat under denna tävling var det inget snack om, men då behövde hon hjälp från oss övriga fem. Så under etapp två var jag en helt annan cyklist! Istället för att ligga i svansen av klungan låg jag istället i täten med mina teamisar och höll fart och kontrollerade. Dock så var det en bergsetapp så direkt när backen kom var det bara att tacka för mig och istället bara försöka överleva in i mål. Men jag gjorde det jag skulle, så länge jag kunde!Dag tre var dubbeletapp, först ett tempo som ändå gick helt ok. Inget resultat att hurra över men inte heller skämmas över. Fjärde etappen var ett kortare linje, och äntligen lite plattare! Att offra sig för någon annan är helt nytt för mig, men jäkligt kul! Stora delar av loppet låg jag i täten, om jag föll bak fick jag gå ut i vind och försöka jobba mig upp igen. Allt för att Emilia skulle få en så behaglig resa från start till mål som möjligt. Sista kilometrarna började stigningarna och efter att ha legat i front så pass mycket så blir man rätt sliten, så då var det återigen att bara försöka ta sig in i mål i den farten jag klarade av. Emilia hade vunnit 3/4 tävlingar inför den 5e och sista, men låg ungefär 2,5 sekunder efter den ledande ryskan. Nu var det spännande och vi skulle göra allt för att vi skulle ta över ledningen och därmed vinna totalt. Jag köttade på framme i täten med två andra i laget och kramade ur de sista krafterna jag hade i benen, så efter cirka 13km var det helt tomt och efter ytterligare 13km hade jag fallit från toppen till botten i klungan. Men när jag tappade var det en spurt för att få bonussekunder, och vårt mål var att Emilia skulle ta den, därav anledningen till att vi låg i täten. Och det gjorde hon! Det innebar att hon hade kunnat tagit över ledningen, bara det att den ledande ryskan var hack i häl så även hon tog bonussekunder, och därmed tog Emilia bara in två sekunder på ledaren. Mitt jobb var över. Jag gjorde det jag skulle och gav allt jag hade för laget och sen tog krafterna helt slut. Det hände ingenting längre när jag trampade. När det hände och jag visste att vi hade mer än halva loppet kvar, så tappade jag lite av motivationen. Mitt resultat är inte hela världen och det är ingenting jag har kämpat för. Det kändes lite konstigt att känna att man redan gått i mål innan tävlingen var över. Men jag var klar. Så jag, och två andra i laget, klev av och ställde oss istället och hejade på Emilia, som tog hem segern!! Efter ett fantastiskt teamwork hela touren så lyckades vi vinna!Under detta etapplopp så har jag växt så otroligt mycket som cyklist. Jag har tävlat på ett helt annat sätt och verkligen fått prova på hur det fungerar ute i den riktiga internationella elitklungan. Det har varit så jäkla kul och det har varit ett helt fantastiskt gäng. Att offra sig för någon annan har inte varit svårt när det gäller dessa människor. Jag har nästan aldrig legat framme i front och haft möjligheten att kontrollera en sån här stor internationell klunga, jag har mer gömt mig i klungan för att spara krafter till spurten i slutet. Men i och med att det var så mycket berg denna tävling och att nästan alla lopp hade målgång i en backe, så hade jag ändå inte kunnat presterat i en spurt, så då är det lite som att ingen hade vetat att jag ens existerat där i klungan. Så då känns det extra bra att jag ändå har legat framme i toppen och fått visa upp mig och fått hjälpa laget till en totalseger!

Teamwork makes the dream work!<3

Nu är jag taggad till tusen inför allt som komma skall denna säsong!

Tack för dessa dagar! Fv: Micke, Sara, Ida, Alex, Emilia, Alice, Lucas och Peter!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s