Engelbrektsturen 2018

Första loppet på mountainbike för året avverkades igår och wow, vad det var slitsamt! Inte nog med att det är en tuff bana med mycket backar, värmen som var tog rejält på krafterna och jag vet inte hur många liter vatten jag hällde i mig, men hellre för mycket än för lite. Tur att jag hade så många som kunde hjälpa mig med langning längs med banan! Mitt mål var att slå min tid från förra året, men så blev det inte riktigt… Det blev i princip en 70 kilometer lång tempointervall för mig då jag större delar av loppet låg helt själv och körde. Förra året hade jag mer draghjälp då damerna startade med herrarna medan vi i år fick en separat damklass, tillsammans med ungdomsklasserna. Det var kanske inte det mest optimala för mig och det blev lite stökigt första kilometrarna med de ivriga ungdomsgrabbarna, men det är sånt man får ta. Jag visste att det skulle bli ett tufft lopp utan all draghjälp och att jag inte kommit igång fullt ut efter min sjukdom, mtb är ju så fruktansvärt intensivt. Därför körde jag på i början för att hänga med täten, i alla fall de första 4km, och gick all in för att ta Postnords första bergspris, KOM/QOM, och det lyckades jag med! Att stigningarna sedan fortsatte gjorde att jag inte längre klarade av att hänga med de två snabbaste i täten. När jag var yngre körde jag som allra fortast på stigar medan jag tappade på grusvägar. Jag hatade att köra på grusvägar. Nu är det helt tvärtom. Jag stod nästan stilla på stigarna och jag hade inget flyt alls. Blev nästan irriterad på alla stenar och rötter som bara var i vägen och jag ville att stigarna skulle ta slut och bli till grusväg istället. Därför tappade jag ytterligare några placeringar på stigarna. Jag är ju ändå 100% landsvägscyklist nu för tiden;)

Foto: Cykelkanalen.se

Precis innan dessa bilder togs blev vi nog alla lite chockade när vi välkomnades in på stigen av ett punkband som stod i skogen, haha. Var inte alls beredd på något sånt men ändå väldigt kul!

Trots att mitt mål inte uppfylldes med dagen så är jag ändå lika glad, för hela dagen var toppen! Att få tävla på hemmaplan är något alldeles extra. Alla hejarop längs med banan gör mig glad och självklart får man lite mer energi. Jag hade verkligen kul på cykeln trots att benen hade lust att ge upp. Trevlig stämning hela dagen och i mål väntade även supergoda baguetter från Elsa Anderssons Konditori. Fick gå upp dubbla gånger på prisutdelning: först för att ta emot mitt bergspris tillsammans med den snabbaste herren, + att jag slutade på 4e plats i dam elit! MVG till funktionärerna som arrangerade ännu ett kanonfint lopp, och VG till mig och min insats under tävlingen!

Näst på tur står 3 dagars tävlande nere i Skåne på en cykel jag är mer bekväm på. Därefter har jag planer på mer mountainbiketävlingar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s