Tävlingshelg med Team Rytger

Tävlingshelgen i Skåne med team Rytger är nu över, och vi fick med oss tre av tre segrar samt att vi tog hela pallen på den första tävlingen!

Dag ett bjöd på ett GP. Tidigt in i loppet fick vi iväg två tjejer från laget, och min uppgift blev då att inte göra någonting, låta alla andra försöka jobba ikapp. Jag insåg att vi aldrig kommer komma ikapp och då försökte jag mig på ett ryck. Köttade på i ett varv ungefär, sen dog jag. Det var synd att jag inte fick med mig någon till hjälp på min attack, att vara helt själv sådär är inte det lättaste. Direkt när klungan kom ikapp mig så stack nästa Rytger åkare och fick lucka tillsammans med en annan, supersnyggt! Jag fick försöka vinna klungspurten men slutade tillslut på en 6e plats, men Rytger tog hela pallen efter en grym lagkörning!

Dag två var en SWE-cup på den platta men ack så blåsiga banan i Hököpinge. Kantvind åt vilket håll man än åkte åt gjorde att det blev ganska tufft, + värmen!! Jag och laget gjorde så gott vi kunde och låg mycket framme i spets. I och med att vi var det största laget så höll nog de flesta koll på oss. Inför den hetsiga och snabba spurten låg jag lite för långt bak och hade lite svårt att komma upp, men lyckades ändå spurta in på en 5e plats, med teamkompisen Rikke Lønne som segrare!

Den sista dagen var det återigen ett GP, men det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig… när starten gick så kände jag en klump i halsen. När jag efter några varv gick för spurtvarvet och tog ut mig lite mer, så vände sig magen ut och in. Det gick inte att hålla det inne, jag kräktes, mitt under tävlingen medan jag cyklade… jag fortsatte tävla och var med tätklungan, jag tänkte att det kanske skulle kännas bättre när jag fick upp det som satt i halsen. Men icke. Jag blev att känna mig helt kraftlös och ju mer jag tog i, desto mer kände jag att klumpen i halsen blev värre. Jag var i val och kval; ska jag fortsätta eller ska jag kliva av? Jag hatar att bryta en tävling, men ibland måste man lyssna på sin kropp. Trots att jag var med bra i tävlingen så valde jag att stiga av. Ett svårt beslut men jag tror att det ändå var det rätta. Självklart så ångrar jag mig, för jag hade säkert kunnat fortsatt, men det är inte kul att känna så som jag gjorde, och det tog ganska mycket mentalt att åka och tänka att man när som helst kan spy igen. Anledningen till att det blev som det blev vet jag inte. Men högst sannolikhet så var det värmen. Jag åt även en helt annan frukost än vad jag brukar, så den blandningen kanske inte var den mest optimala innan tävling. Sånt som händer ibland och det är bara att ta lärdom. Som tur var så klarade laget sig klockrent utan mig och vi tog återigen segern!

Tävlingsplaneringen jag haft för närmsta tiden blir lite annorlunda då nya saker dykt upp, men jag ser fram emot det som komma skall och det ska bli riktigt kul, men jäkligt tufft!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s