Svanesund 3-dagars 2017

Svanesund 3-dagars fick avsluta min landsvägssäsong, i alla fall den svenska. Och då är det ju extra kul att det går bra! 

Denna tävlingshelg är ett etapplopp på tre dagar men 4 tävlingar. Jag kände mig inte i någon superform. Min känsla har varit kass  i princip ända sen jag kom hem från EM. Efter EM kändes det liksom som att jag var klar med det jag hade tränat inför och jag visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare med träningen, eller vad jag ens skulle träna inför. Då det även var så många veckor till nästa tävling så visste jag inte heller hur min egna form var jämfört med de andra. Just därför hade jag en dålig känsla, men den ändrades direkt när tävlingarna startade. 

Redan efter den första etappen, backprolog på 1,1km, så insåg jag att känslan jag hade innan enbart satt i huvudet och att benen och formen faktiskt var bättre än vad jag trodde. Backe är ju inte riktigt min grej, men då den är så pass kort så grejade jag det rätt bra ändå och tog hem segern med nästan 10 sekunders marginal!


Dag två bestod av dubbeletapp: GP på morgonen och tempo på eftermiddagen. På GP loppet så körde vi tillsammans med dameliten. Ett väldigt ryckigt lopp, men kroppen kändes fräsch och jag var alltid med vid alla fartökningar och ryck, dock så gick farten alltid ner efteråt så klungan samlades väldigt fort. I spurten så spurtar man ju inte bara mot juniorerna som är mina enda konkurrenter, det är ju såklart man vill slå dameliten! Segrade juniorklassen men 4a i elit efter att ha spurtat med en betydligt mycket lättare utväxling än vad eliten får köra med. 

På eftermiddagens tempolopp så var det bara jag mot klockan. Jag fick till ett ganska bra lopp trots att det är svårt att hitta ett bra flyt på denna bana. Om vi hade kört lite längre så hade man kunnat jämfört tiden med dameliten, vilket alltid är kul, men nu fick jag jämföra med damjuniorerna och det visade sig att min tid räckte till att ta hem 3e etappsegern under denna helg!Foto: Swecycling, Niklas Wallner

Den avslutande etappen var ett av de tråkigare race jag kört. På grund av att det enbart var ett stort team med och körde så var det en hel del ryck från dem och när de fick iväg en åkare så gick de upp och bromsade hela klungan så att det gick i snigelfart… och det är väldigt svårt för oss enskilda åkare att få till ett bra samarbete och direkt när vi fick igång det någorlunda bra, så går de upp och bromsar igen… inte alls kul. Men det är en del av cyklingen, dock måste man vara fler lag för att det ska bli bättre och vara roligare. Det var ju även elitåkare som stack iväg så då kände jag att det inte var mitt ansvar att jobba ikapp. Jag visste ju att jag skulle ta hem totalsegern i Svanesund 3-dagars genom att hålla koll på junisarna och rulla med klungan in i mål. Så när spurten närmade sig så var totalsegern säkrad men ville såklart få med mig 4/4 segrar. Bortsett från de två elittjejer i utbrytning så tog jag hem klungspurten!

Foto: Swecycling, Niklas Wallner

En lyckad tävlingshelg för mig helt enkelt! Lyckades även ta hem totalsegern i Swe-cup som har pågått under säsongen. Och som sagt så var detta säsongens sista landsvägstävling i Sverige för min del. Det är i slutklämmen av säsongen, men det blir ett fullspäckat avslut! Taggad till tusen, men mer om vad som väntas senare…..;-)

Annonser

Cykelvasan 2017 – 94 km

Någon enstaka gång har jag tidigare kört cykelvasan, men då som ungdom och från start till mål var det endast en tredjedel av den riktiga sträckan. Nu skulle jag ta mig från Sälen till Mora och klara av hela 94 km, på en mountainbike. Jag har aldrig någonsin kört så långt på mtb men eftersom cykelvasan är så lättkörd så är man inte i behov av att kunna köra så bra i skogen bland stock och sten, man behöver i stort sett bara kunna cykla. Så jag tänkte att jag tar fram mina landsvägskrafter och sen kan ju det här bli superkul. Och det blev det!

Mindre kul var det dock att gå upp klockan 04.45 för att starten för dameliten var 07.30. Liiite tidigt om du frågar mig. Men utöver det så var det riktigt roligt att få tävla och köra ett långlopp! Ganska tidigt under loppet så blev vi ett gäng som fick en lucka, och där hängde jag kvar tills vi hade kört cirka 30 km. Sen steg min puls långt över var den ska ligga och jag fick den inte heller att sjunka. Det är någonting som är väldigt svårt på mtb för det går ju inte direkt att börja rulla och försöka ta igen sig. Det är liksom fullt ös hela tiden. Jag klarar inte av att ligga på så hög puls, på rött, så pass länge så var därför tvungen att dra ner lite på tempot och säga hejdå till täten. Jag var inte ensam om att tappa just då utan jag fick sällskap av en ganska så jämnstark tjej, och det var tur det! Vet inte vad jag hade gjort om jag hade varit tvungen att köra själv. Hade troligtvis väggat rejält och alla de bakomvarande cyklisterna hade garanterat kört om mig. Vi höll i alla fall ett bra driv och någon mil kvar till mål fick vi även sällskap av ytterligare två cyklister, så den sista biten till Mora gick bra mycket bättre när man fick ännu mer draghjälp. När vi sen kom in mot upploppet så är det klart att man vill vinna spurten även fast ett gäng redan gått i mål. Och det lyckades jag göra! Drog igång en riktigt långspurt för att hinna om den sista tjejen, för att då lyckas komma in som nummer 6. Den placeringen är jag riktigt nöjd med och jag är även nöjd över min tid. Mitt mål var att köra runt 3h 10 min, men jag körde två minuter långsammare än det och cyklade därför från Sälen till Mora på 3h och 12 minuter. Jag kommer garanterat tillbaka nästa år och då har jag en tid jag ska försöka slå!;)


European Championship, Herning

Close, but not close enough…

Efter att ha fått reda på att jag skulle representera Sverige under EM i landsväg så låg jag i hårdträning. Jag visste att det var min typ av bana: helt platt vilket innebar att en stor klungspurt nästan var garanterad, så därför intalade jag mig själv om att det här mästerskapet kan gå riktigt bra! Jag har fightats mot väldigt många av de som var med så jag hade ganska bra koll på mina konkurrenter. Jag visste vilka jag skulle hålla koll på om det skulle bli spurt. Och jag visste även att om jag har lite flyt i spurten så kan det gå riktigt riktigt bra, det fick jag bevisat för mig när jag tog hem en 3e plats på en nations cup tidigare under säsongen. 


Under loppet så var farten konstant hög och man märkte att det inte bara var jag som var riktigt taggad. 86 adrenalinfyllda tjejer som alla var laddade till 1000 inför detta mästerskap ledde till att de första kilometrarna enbart bestod av hets och klungan var därför väldigt rörig. På grund av det grisiga vädret som drabbade oss så blev det ett flertal krascher och punkteringar, och för en gångs skull hade jag turen att klara mig från allt. Om det var en vurpa så skedde den alltid precis bakom mig. Jag lyckades ligga på rätt ställe i klungan vid rätt tillfälle. Kors i taket! Annars är jag den som brukar ligga fel till så att jag blir drabbad, men inte längre! Om man jämför mina kunskaper om att köra i klunga nu jämfört med förra året så är de sjukt mycket bättre. Förra året låg jag alltid långt bak och klarade inte av att avancera, och det är ju ofta där bak krascherna sker. Så under denna säsong har det hänt otroligt mycket och jag känner mig klart mycket säkrare i klungan och jag kan ta mig fram betydligt mycket enklare. Så det är kul!


Och klungspurt blev det! Så när spurten närmade sig började jag att avancera. Men vid detta tillfälle är det inte så enkelt. Alla vill fram och tempot skruvades upp ytterligare. Speciellt när Italien går upp med alla sina 6 åkare och bombar på för att splittra fältet och för att teamköra och dra fram sin spurtstarkaste åkare så att hon får så mycket hjälp som möjligt. Men jag skulle bara fram! Jag var ensam, då min svenska teammate dessvärre fick punktering, så jag fick istället utnyttja de andra. Fick därför lägga i en tyngre växel och gå ut själv i vinden för att ta mig längre upp i fältet, men kanske inte så långt upp som jag hade behövt. Jag la mig i alla fall på rätt persons hjul för jag visste att om jag ligger på den rullen så går det bra. Men upploppet kändes som en evighet! Blev lite inklämd mellan två tjejer vilket ledde till att jag tappade rullen på hon framför och sen var det försent att försöka ta sig ikapp. Jag var med framme i toppen och krigade in i det sista och rullade över mållinjen som nummer 5. 

5a på ett EM!!? Jag är så sjukt nöjd! Men man vill ju alltid lite mer och medaljerna var inte långt ifrån mig. Om jag hade tagit andra beslut sista kilometern och vågat avancera mer så kanske jag hade knipit en medalj. Men man ska inte spekulera. Jag kunde lika gärna ha legat raklång på upploppet eller blivit ännu mera stängd. Så en 5e plats ska jag vara nöjd med. Det är riktigt roligt och även motivationshöjande att veta att jag är uppe i toppen internationellt! 5a, jag kan nog inte riktigt ta in hur bra det faktiskt är. Jämfört med förra årets EM så kan jag ju säga att det resultatet var tvåsiffrigt och att jag nu strök den sista siffran;) Enormt kliv uppåt sen dess!


Bilderna är tagna av Niklas Wallner, Swecycling


U6, Engelbrektsturen och….

Nu ligger jag supermycket efter med min uppdatering, ber om ursäkt för det! För mer än en vecka sedan avslutades U6 cycle tour och vad jag har gjort sen dess är ju en bra fråga, prioriterat annat än bloggen helt enkelt. Men bättre sent än aldrig, så nu sitter jag här och ska berätta lite om det 6 dagars långa etapploppet U6. 

Kan ju börja med att säga att det gick över förväntan och jag är riktigt nöjd med min insats! 2 medaljer, silver och brons på etapp 4 och 5, lyckades jag kamma hem efter två tajta spurtstrider. På det avslutande tempoloppet fick jag till ett av mina bästa tempolopp, vilket jag inte trodde när jag var i mål. När jag rullade över mållinjen skakade jag på huvudet och trodde att jag hade kört superdåligt. Anledningen till det var främst för att pappa som satt i servicebilen bakom mig tutade två gånger flera gånger, och vi hade kommit överens om innan att två tut innebär att det går långsamt. Jag försökte ju då såklart köra fortare, ta i lite mer. Men det gick ju knappt för jag låg ju redan på max. Men det visade sig att min tid var den 4e snabbaste! Så i efterhand är jag riktigt nöjd med mitt lopp och kanske jag ska tacka pappa som pressade mig lite till genom att åka och tuta.   

Med resultaten: 14, 5, 11, 2, 3 och 4 på de 6 etapperna så slutade jag på en total 4e plats av de 54 startande damerna. I och med att det enbart var en stor damklass med både juniorer och elit så blev även de tre bästa juniorerna uppmärksammade, så i juniorklassen slutade jag som 2a efter en riktigt stark holländska. 


2017 års upplaga av U6 blev alltså väldigt lyckad för min del! När jag sedan kom hem till Norberg igen så tog jag fram mountainbiken, som jag inte har cyklat på på superlänge, för på söndagen veckan efter U6 ställde jag upp i Norbergs egna långlopp: Engelbrektsturen! Superjobbigt men riktigt kul att cykla runt på grusväg och stig tillsammans med 1000 andra cyklister. När jag tidgare år kört denna tävling så tappade jag på grusvägar men tog in på stigar. Nu var det tvärtom. Eftersom jag knappt kör mtb längre så har jag tappat riktigt mycket teknik och känslan att åka i skogen. Så nu fick jag istället ta fram landsgskrafterna och trycka på där det var lättkört! Förbättrade min tid från förra året med 11 minuter, och årets tid räckte till en andra plats i damer elit.


Orkar ni fortfarande läsa? Har en till sak jag måste berätta för er! Det är nu officiellt att jag ska få åka till Danmark och representera Sverige under EM! Superkul och jag är taggad till tusen! Försöker nu träna på bra för att hitta formen tills dess, för den 4e augusti då smäller det!

Kortbane-SM i Borås

Från det ena mästerskapet till det andra. Kortbana, kriterium, GP, Grand Prix, kärt barn med många namn. Igår avgjordes just detta mästerskap som direktsändes i SVT. Så kanske såg du mig i TV-rutan när jag tävlade om att få så mycket tv-tid som möjligt. Skämt åsido, tävlingen gick faktiskt riktigt bra för mig! Dock så har missnöjet växt lite grann nu i efterhand för jag var så nära att knipa tredjeplatsen, men då skulle jag ha tänkt lite smartare på slutet. 

Runt runt på en 1,5 km bana i 50 minuter + 3 varv var vad som skulle köras. När starten gick så blev det en sån där riktig mtb-start; fullt ös direkt! Jag gick med en tjej direkt och vi fick till och med en liten lucka, vilket jag inte ens var medveten om. Men vi blev såklart samlat fält fort. Vid första varvningen när vi bara hade varit ute några minuter så stack Julia Karlsson iväg och jag tryckte på och kom snabbt ikapp henne. Ingen följde mitt hjul vilket resulterade i att vi var två stycken som snabbt fick igång ett samarbete. Tyvärr så höll det inte mer än något varv, men ändå kul att få visa upp sig lite! Men det tog lite onödigt med energi och jag var helt slut redan efter 10 minuter. 

När klungan kom ikapp så blev det attack efter attack från det enda stora teamet som var med: team Crescent. Jag var en av dom som tog på mig ganska stort ansvar, vilket tröttade ut mig en del. När crescent tillslut fick iväg en åkare så avtog attackerna något, men samarbetet i vår klunga var uselt så segern gick solklart till starka Ida Erngren som körde solo stora delar av loppet. Ytterligare en från crescent stack iväg näst sista varvet vilket ledde till att vi som var kvar i klungan skulle få spurta om bronset. Jag var taggad inför avslutningen men ändå så låg jag helt fel. Fick ta ytterkurvan och var inte alls beredd när spurten drog igång från innern. Hamnade lite efter men spurtade allt jag hade ända till mållinjen, men tyvärr lyckades jag ta mig om alla förutom hon som tog innerkurvan och fick ett litet försprång. Därför fick jag nöja mig en fjärde plats, men det är inte fy skam med tanke på att jag körde mot flera av Sveriges bästa dameliter. Bästa junior blev jag i alla fall!;)


Nu ska jag ta och ladda om inför nästa veckas tävlingar. U6 cycle tour står näst på tur!

Svenska mästerskapen 2017

Årets svenska mästerskap är nu överstökat och jag kan ju säga att det gick så bra det bara kunde gå!

Ända sedan förra årets SM så har jag kört runt i den gula och blåa juniormästardräkten i och med att jag stod som segrare både på tempo och linjeloppet 2016. Och självklart ville jag ju försvara min tröja inom båda disciplinerna så att jag får fortsätta köra med dräkten säsongen ut. Det var mitt mål med årets SM. 

I torsdags drog mitt SM igång med ett tempolopp där jag delvis hade bra flyt, men jag har haft bättre dagar på tempocykeln. Trots det gick jag i mål med den bästa tiden med nästan 46 sekunders marginal till 2an!

Så nu hade jag försvarat mästartröjan för tempot, nu återstod det bara att försöka göra samma sak på söndagens linjelopp…


Innan linjeloppet så hade jag en hel del planer på hur jag skulle köra, vart och när jag skulle försöka gå iväg från klungan. Men när jag bara för skojs skull trampade på lite i en rolig nedförsbacke när vi bara hade åkt cirka 20 km av 62, så fick jag och Johanna Johansson en oväntad lucka till de resterande. Vi tvekade inte en sekund utan fick snabbt igång ett samarbete där vi hade bra tryck i pedalerna och hela tiden drygade ut vår ledning. Det var inte alls planerat, men jag är ändå glad att det faktiskt hände. När det bara var någon mil kvar så provade jag att göra ett ryck för att försöka komma iväg solo. Men jag fick aldrig den luckan jag ville ha så jag kände att det var ganska meningslöst och avbröt mitt försök till att komma ifrån för att istället spara mina krafter till spurten, där jag känner mig väldigt säker. Vi fortsatte att rulla på tillsammans men under de sista kilometrarna var det väldigt avvaktande. Vi åkte mest och kollade på varandra för det var en väldigt stor titel som stod på spel. Inför spurten gick det i snigelfart. Vi båda tänkte: ”vem ska dra? Vem drar igång spurten?” Vi låg jämsides, båda kollade på varandra och jag var helt säker på att hon skulle dra igång, men det gjorde hon inte. Mållinjen närmade sig så tillslut drog jag igång spurten, och då var guldet säkrat! Riktigt härlig känsla att korsa mållinjen först och veta att jag får fortsätta bära mästartröjan hela året ut och att jag uppfyllde målen jag satte innan loppet. Att jag har lyckats ta 4/4 möjliga segrar som junior på ett SM är ganska häftigt!

Marcello Bergamo Cup

Tre tävlingar i Danmarks troligtvis mest kuperade område är nu över och jag är återigen påväg hem till Sverige igen. Att det kunde vara så kuperat i det tillsynes platta landet trodde jag inte! Blåsigt var det också, men det var ju ingen nyhet direkt. 

Till start var vi en enda stor damklass och där var det riktigt hårt motstånd med flera starka lag, bland annat proffslaget Velo concept, som är ute i världen och kör world tour tävlingar. De höll verkligen farten uppe och gjorde attack efter attack. Det blev tre riktigt tuffa dagar och jag fick mig en rejäl genomkörare! Och inte bara det, jag lyckades även få med mig några fina resultat!

Första dagen gick inte särskilt bra dock. Benen var sega från den långs bilresan ner dagen innan så det fanns inte alls särskilt mycket pang i benen. Att vi även skulle åka 10 mil vilket jag aldrig gjort förr, gjorde inte direkt saken bättre…


Dag två rullade på fint och jag lyckades komma 7a i spurten, men slutade 8a den dagen då en tjej redan stuckit iväg. Bästa junis blev jag också så jag tog över den gröna ungdomströjan!


Sista dagen gick bäst av dom alla! Vi körde tre varv på en bana där vi körde upp för Pøt Mølle bakken som är en av Danmark största backar. Var lite orolig hur det skulle gå för mig upp där, men jag bet mig kvar! Inför spurten så bara chansa jag. Kom in i sista kurvan med högre fart än dom andra å så fortsatte jag att köra. Dock så drog jag igång den liiite tidigt. Kändes som jag aldrig närmade mil mållinjen. Vi var tre stycken som spurtade om tredje platsen (två stycken hade redan stuckit iväg) och jag var såå nära att ta den, det var supertight mellan oss tre! Jag orkade inte riktigt hålla undan hela vägen så slutade därför på en fjärde plats, tvåa i spurten, på denna avslutande etapp av Marcello Bergamo Cup. Men jag är supernöjd! Segare i juniorklassen blev jag också!


Nu är det bara att fortsätta med träningen och tagga SM som står näst på tur!