3 Dage i Nord + ryggont

Tävlingspremiären är gjord! Eller ja, för en vecka sen, men jag är lite slö på att uppdatera er..;)

3 Dagar i Nord blev årets debut för mig både för säsongen och i elitklassen, men det blev ingen succé direkt… Kände mig inte riktigt i slag och tävlingsrutinerna satt ännu inte riktigt där. Men mer kan jag egentligen inte begära med tanke på att det var årets första tävling och alla mina motståndare har cyklat betydligt mycket mer än mig med tanke på att det fortfarande ligger fullt med snö hemma. Så förutsättningarna blir såklart lite olika. Men jag gjorde mitt bästa, för stunden i alla fall, men jag fick varken med mig det resultat eller den känsla som jag ville. Men det kommer. Nu kan det bara bli bättre!

Första tävlingen med laget också! Dock så var vi bara två stycket från Rytger i elitklassen så det blev inte direkt teamkörning, men jag fick i alla fall prova på hur det är att vara iväg med dem på tävlingar, och det kändes bra!

En av anledningarna till att det gick som det gick var min rygg, den verkligen dog. Jag vet inte vad felet är, men jag har i alla fall tagit tag i det och uppsökt hjälp. Äntligen, efter sisådär 2-3 år med ryggont… Så jag har fått lite övningar som jag verkligen försöker få till, för nuvjag vill få bukt på det här! Jag klarar inte av att cykla med de smärtorna som kommer som knivhugg i ryggen.. Jag ska även göra en bikefit nu i veckan med den nya cykeln, ifall att det är jag som sitter illa på den. Så förhoppningsvis får vi snart ordning på ryggen, det kan ju inte bli sämre i alla fall!

Nästa helg är det tävlingsdags igen, Sverigepremiär i i Linköping där det årliga (och vanligtvis blåsiga) Östgötaloppet går av stapeln! Säsongen är verkligen igång nu!

Annonser

Tävlingsdags!

Då var det dags, äntligen! Tävlingssäsongen 2018 står för dörrarna vilket innebär att jag just nu sitter i bilen på väg ner till Danmark. 3 etapper är vad som väntas, och det kommer garanterat bli en kall helg i Danmarks nordliga delar. Men jag ser fram emot det! Ska för första gången köra med laget, Team Rytger Powered by Cykeltøj-online, så det ska bli spännande att se hur allting går till där. Kommer även få inviga nya cykeln som jag knappt har cyklat på i och med att det fortfarande är en massa snö hemma. Ja, allting ska invigas helt enkelt. Men jag är taggad och det ska bli otroligt skönt att äntligen få kicka igång säsongen! Första tävlingen som ”riktig” seniorcyklist, men jag hoppas på det bästa!

10 dagar i Spanien

10 dagar i Spanien gick alldeles för fort och jag är återigen hemma i ett kallt och snöigt Sverige. Frågan är ju: när ska denna vinter ta slut?!

Hur som helst så fick jag med mig ett gäng riktigt bra pass på cykeln, och även lite av de efterlängtade D-vitaminerna som länge varit en brist. Man får helt enkelt en boost på alla sätt och vis av att åka iväg såhär! Kunna cykla på torra och fina vägar med landsvägscykeln utan alla lager med kläder, bättre kan det helt enkelt inte bli! 10 dagar var på tok för kort, hade kunnat stanna kvar där enda tills vädret i Sverige bestämmer sig för att bli vår.

Förhoppningsvis börjar formen komma, men det är ingenting jag vet säkert förrän tävlingssäsongen drar igång. Men tiden går fort och det står inte på förrän tävlingspremiären faktiskt är här!

Ska även ta ut mig så mycket det bara går imorgon då det återigen, likt förra året vid den här tiden, är dags för test. Då får vi se hur formen verkligen är!

En toppenhelg!

Helgen spenderades i Danmark för att ha sista lägret med Team Rytger innan säsongen så småningom drar igång! I och med att det var sista träffen så blev träningarna betydligt mycket hårdare, så nästan 8 timmar avverkades under två dagars hårdkörning. Jag fick för första gången cykla på säsongen cykel som i år blir det danska cykelmärket Python. Jag kan dock inte föra något utlåtande på cykeln ännu då inställningarna var så långt ifrån det normala som det bara gick, vilket resulterade i värk i hela kroppen… men när inställningarna blir korrekta så kommer det nog bli super!

Förutom ny cykel så fick vi även två sjukt snygga Oakleys, ett par cykelbrillor & ett par lifestyle. Klagar verkligen inte på vår sponsor som fixar fram detta: Stage Optik!

Förutom att jag hela tiden försöker lära känna teamkompisarna så är det danska språket den största främlingen som jag aldrig kommer lära känna. Det är inte lätt att förstå heller, men jag gör mitt bästa och med hjälp av charader och gester så gör vi oss ändå förstådda;)

En bra helg helt enkelt och nu håller jag tummar & tår att jag inte kommer bli sjuk, för det blev jag efter förra träffen med Rytger… På torsdag beger jag mig till Spanien för ett eget litet träningsläger med pappa, men han passar bättre bakom ratten och får därför hjälpa mig och skjutsa runt mig till bättre vägar. Därför är det nu extra viktigt att jag måste hålla mig frisk!

Team Rytger!

Föregående helg befann jag mig i Danmark för att äntligen träffa det nya laget! Team Rytger Powered by Cykeltøj-online är laget jag kommer köra för 2018, och jag är riktigt taggad och förväntansfull på att för första gången få vara med i ett lag. Som alla säkert redan vet så är jag nu elit och jag känner att detta team är och blir det rätta. Att vara kvar och fortsätta köra enbart för Norberg var inget alternativ om jag vill utvecklas, men jag ville inte heller ge mig på ett allt för stort lag när jag endast är förstaårs elit. Därför blir Team Rytger kanon! Det är ett litet steg, men helt klart ett steg i rätt riktning! Jag börjar såhär, sen får vi se vart detta tar mig!

Laget verkar toppen och helgen var super! Framförallt fick jag lära känna alla lite bättre och även försöka förstå mig på danska.;) Vi hade även en photoshoot med GripGrab där vi skulle visa upp deras nya supersnygga (och färgglada) strumpor! Vi fick även med oss en hel påse med en massa GripGrab som blir perfekt för kyligare cykelturer.

Det kommer bli en hel del resande till Danmark denna säsong, men det kommer det vara värt! Nästa sväng ner dit blir i slutet av februari för att framförallt träna med mina teammates, roligt roligt!

Ha det gott!

2017

3 veckor i Spanien bara swischade förbi och jag sitter nu på tåget hem från Arlanda. Härliga veckor med många timmar på cykeln blev det, men för att variera lite så hann jag även med att vandra/bestiga ett berg. 3 timmar upp till toppen och knappt 2 timmar ner, och kul var det!

Det var riktgt skönt att lämna kalla Sverige ett tag och få cykla på riktigt igen. Motivationen är höjd och nu är jag taggad inför kommande säsong!

Något som jag ännu inte gjort, som jag borde ha gjort för flera veckor sedan, är att summera 2017! Jag säger samma sak varje år; det här var min bästa säsong hittills. Men grejen är den, att denna gång var det verkligen mitt bästa år! Jag trodde aldrig att tävlingsåret skulle bli så bra som det blev. Smällde till med en 3e plats på den sista etappen på säsongens första tävling, försvarade titeln som svensk juniormästarinna, 4a på U6 i elit varav 2a i junior, segrare i Swe-cup och slutligen 5a på EM! Såklart finns det en massa fler fina resultat däremellan, men dessa är de absolut främsta. Men tyvärr så är ingenting en dans på rosor och jag har även stött på motgångar. En krasch på den första etappen på Irland sabbade både chanserna på det etapploppet + att VM blev drabbat. Men det är sånt som händer och jag bryter inte ihop för det för jag räknar med att det snart kommer nya chanser!

Ingenting av detta hade varit möjligt utan den fantastiska hjälp jag får och har fått i min satsning! Jag har haft en magisk cykel från Cykelmagneten och Wilier som jag kommer att sakna enormt med de snabbaste och finaste Shimanohjulen, och de coolaste blåa skorna som matchade sjukt bra med mina mästarkläder, även de från Shimano. Bioracer gör mig aldrig besviken och har levererat otroligt snygga och bekväma kläder. Väldigt glad att jag fick fortsätta ha mina mästarkläder även 2017, för de gillar jag! Lite tråkigt att jag nu tar klivet upp i nästa klass och att tröjan nu efter årsskiftet inte längre får bäras av mig… Vit/röda, vit/gröna, svart/orange, det spelar ingen roll vilken färg, alla glasögon från Oakley är i särklass snyggast! Har kunnat välja glasögon efter kläder, för lite matchande vill man ju vara. Sist men inte minst så har vi det som ger mig all energi: Winforce! Deras sportdryck och ”gels” är något som använts väldigt flitigt, för man vill ju inte riskera att få tomt på krafter under en tävling. Så ett stort TACK till er!! Men de absolut viktigaste är såklart mina föräldrar som alltid ställer upp, skjutsar mig land och rike, offrar sin semester för att supporta mig på tävlingar, håller utrustningen och mina ben i toppskick i form av mek och massage. Vad skulle jag göra utan dem?! Ingen nämnd, ingen glömd. Finns så otroligt många människor som på något vis har ställt upp eller varit till hjälp i min satsning.

Kommande säsong är det nåt annat som gäller, blir nya färger så att säga. Mer om det om ungefär 1,5 vecka;) Vi får se vad som händer, men jag hoppas på fortsatt stöd som leder till fina resultat under 2018. Jag vet att det kommer bli tufft nu när jag är förstaårselit, men för det ska jag inte ge upp, jag ska fortsätta kämpa!

Årets sista tävlingshelg

CX-säsongen avslutades i Lund och Helsingborg för mig, och det blev en riktig lerfest!

Tävlingen i Lund blev lite av misär och det var verkligen inte min dag på cykeln. Det var fruktansvärt lerigt och halt så det blev nästan mer tid springandes än sittandes på cykeln.. Man klickade foten ur pedalen, klickade i den och hann cykla en kortis innan man var tvungen att klicka ur den igen. Jag kan ju även erkänna att min teknik för sånt underlag inte är den bästa. Tror jag inte cyklat i lera sen jag var på ungdoms-EM i mtb för sisådär 3,5 år sen. Så det var lite ovant. Det brukar vara kul att köra i lera, men inte när det fastnar överallt och gör så att cykeln slutar fungera. Växlarna krånglade, kedjan hoppade så jag förlorade massor av tid med att försöka fixa det och cykeln blev att väga flera kilo extra med all gegga som satt fast. Nej, motivationen var inte alls på mim sida och det var inte alls särskilt kul att cykla…Dag två, SWE-cup i Helsingborg, så förväntade jag mig mindre gegga, men det blev nästintill en lika lerig historia. Däremot så hade jag en bättre dag på cykeln!

Det var mer min typ av bana, även fast den hade sina trixiga lerpartier och branta springbackar. Riktigt jobbigt när man trampar och trampar men kommer ingen vart för man sjunker ner i leran och bara slirar. Men trots geggamoja på flera ställen så blev cykeln inte riktigt lika skitig som dagen innan, men det blev ändå så att man fick släpa runt på en massa tung lera. Men det är lika för alla, förutom för de som har lyxen att byta cykel vid varvningar. Men tyvärr så var oturen återigen på min sida och min kedja hoppade av cirka 400 meter innan mål, i kampen om 3e platsen… Lite surt att mekaniska problem ska avgöra, men jag är ändå ganska nöjd med min 4e plats och 2a totalt i SWE-cup!

Efter målgång blev jag förföljd ända tills jag kände mig tillräckligt kissnödig för att lämna urinprov för doping. Andra gången för detta år som jag fick göra ett dopingtest, och fler lär det ju bli! Så nu är det bara vänta och hoppas att jag är ren;)

Vinterträningen och uppbyggnaden inför nästa säsong är i full gång och om endast 2 veckor beger jag mig till varmare breddgrader för 3 veckors cykling på spanska solkusten!